söndag 1 september 2013

Tänka på 'pocenten'

Häromdagen gjorde jag en sk tanitavägning tillsammans med PT Anna, den trevliga kvinna som lotsar mig genom min första bekantskap med träningslokalen och dess mystiska attiraljer. Den sortens våg är underbart pedagogisk, i alla fall om man gillar att se en lite bredare aspekt på sina framsteg, som ju kan vara annat än enbart en siffra för det antal kg man väger. För all del kan nog den rackarns vågen vara väldigt avslöjande också.

Så här såg mina värden från 29 augusti (torsdag vecka 35) ut:

Om dessa värden kan man säkert ha en del åsikter. BMI ligger fortfarande för högt, även om förbättringen gentemot ett år tillbaka är enorm. Detta visste jag förstås redan. Då var jag mera förtretad över vikten. Alla vet väl, att en våg ställer man sig på enbart under dessa förhållanden:
  • det är morgon, och man har alltså en fasteperiod (natten) bakom sig
  • man har uppsökt hemlighuset och uträttat diverse behov. Detta kan eventuellt ge en aning mer försonligt vägningsresultat. Troligen är placeboeffekten på sinnesron betydligt större.
  • man är iförd sin paradisdräkt, för vem vill ha en massa onödiga kläder som kan tänkas försämra resultaten? Misstänker du däremot, att du lagt på dig några kilo, är kläder att föredra, för det är alltid klädernas fel om vågen visar sådär en tre kg plus.
  • om möjligt bör man stå och hålla ett knippe heliumballonger i handen. Allt för att öka lyftkraften!
Här vägde jag mig ju på kvällen. Med mat i magen. Orättvist! Kläder var jag tvungen att ha på mig också, men för allas trevnad beslöt jag mig för att inte ta upp just den punkten till diskussion, och i ärlighetens namn gjorde också Anna ett avdrag för kläderna innan den lilla remsan skrevs ut.

Det märks, att man kan noja en hel del över ett viktresultat, eller hur? Just därför tycker jag det känns befriande att man även får uppgifter om fettprocent och fettmassa i kg. Min egen vikt varierar med hormoncykeln. Istället för att enbart mäta den totala kroppsvikten, kan man jämföra och se om något hänt med fettmassan i kroppen, även om man väger sig vid ett "olyckligt" tillfälle.

Utgångsläget är alltså, att BMI är för högt. Fettprocenten och fettmassan är inom normalgränserna, men ligger nära de övre värdena. Om 6 veckor gör vi om mätningen. Till dess ska jag ha uppnått dessa tre mål:
  1. Jag ska ha tränat 12 gånger (2 ggr/vecka)
  2. Fettprocenten ska ha minskat (inget värde bestämt)
  3. Jag ska orka jogga 2 km
Dessa mål kan kanske tyckas låga för de som redan tränar, men jag tänker enbart jämföra med mig själv. Dessutom vill jag se det här som friskvård, som får mig att må bra. Att sätta som mål att träna massor av gånger per vecka skulle troligen inte gå ihop med livet i övrigt och bara medverka till ännu ett stressmoment i tillvaron. Nopp. Så ska det inte bli för mig. Intalar jag mig, medan nervösa tics börjar rycka i ögonlocket. Emoji

2 kommentarer:

  1. Härligt ! Det är klart du klarar det. 2km är ju faktiskt nästan två miiil om man riktigt tänker efter. :-)
    Och jo, man kan vända och vrida på allt möjligt. *ler*
    Heja heja

    SvaraRadera
  2. Haha, just jogging är en sådan där mental spärr som ska övervinnas. Promenera kan jag gärna göra i dryga milen, men eftersom jag är lite lat leder det inte till något snabbare tempo än så. Men, men, det gäller väl att inse, att jag troligen inte får men för livet om jag utsätter mig för mer än minsta möjliga ansträngning!

    SvaraRadera