Kylvantar är ruggigt kalla!

Igår fick jag så min första behandling (av tre) av den för mig nya cytostatikan Taxotere. Eftersom det finns en viss risk för att man kan tappa naglarna av det läkemedlet, fick jag sitta med händer och fötter i kylvantar respektive kylsockar. Hu, så kallt det var. Emellanåt var det nästan så att det tårades lite i ögonen, och jag mindes hur det kändes när man som liten var ute och lekte eller åkte slalom på vintrarna och blev kall. Efter behandlingen var slut, fick jag sitta och vifta med fingrarna en del för att liksom återfå känseln i dem.

Behandlingen gick bra, och när den var över åt Inkan (som följde med som sällskap, tack Inkan!) och jag lunch. Lite dåsig/trött blir man alltid, så på eftermiddagen vilade jag en stund. Som alltid är det inställda larmtider på mobilen när olika mediciner ska tas. Jag börjar få en viss aversion mot den vattenlösliga Betapred (kortison), som smakar väldigt sött, uppriktigt sagt ganska äckligt, när den är upplöst i vatten. Men man får ta till lite knep. Lösa den i så lite vatten som möjligt och sedan stå beredd med en tesked Kalles kaviar för att ta bort smaken i munnen.

Jag har för övrigt konstaterat, att mina naglar fått ett intressant tvärgående mönster. De ser lite ut som randiga polkabetor vid utväxten från nagelbandet sett. Förmodligen är det resultatet av de tidigare cellgiftsbehandlingarna jag fått som nu börjar visa sig.

Det syns inte så tydligt på bild, men det är två tvärgående ränder på varje nagel.