söndag 20 oktober 2013

Full rulle

Dagarna kan gå fort, även om man är sjukskriven från jobbet. Det har varit en mängd läkarbesök och undersökningar, och det känns verkligen som att allt går undan för att behandlingen ska kunna börja. Skönt! Hela behandlingsteamet på KS känns fantastiskt proffsiga (naturligtvis), men därtill även underbart trevliga och bemöter en på ett så fint sätt.

Här har varit läkarbesök, där en doktor förklarade sjukdom och behandling på ett pedagogiskt föredömligt sätt, blodprover har tagits samt utgångsprover på lever- och njurvärden för att kunna jämföra med värden under behandlingen. Möte med sjuksköterska för att ytterligare i detalj prata om läkemedelsbehandlingen, biverkningar, få telefonnummer att ringa om saker uppstår. Det känns tryggt.

Dessutom har två olika "röntgenundersökningar" av kroppen genomförts, en skelettscintigrafi och en datortomografi av lungor och buk. När provsvaren kom, i form av ett telefonsamtal från en av läkarna i teamet, att ingen vidare spridning hittats var det som att vinna högsta vinsten i ett lotteri. Nej, det var en dum liknelse. Självklart måste röntgenbeskedet kännas ännu bättre!

I nuläget har jag en PICC-linekateter införd i armen. Den ska sitta där under hela perioden med cytostatikabehandlingen (ca 4,5 månader) och är till för att skydda de fina kärlen i armen mot de kärlretande komponenterna i cellgifterna. Läkemedlet förs i katetern till mynningen av ett stort kärl i bröstet, där läkemedlet snabbt späds ut i den stora blodvolymen. Tyvärr innebär katetern att jag inte får doppa armen i vatten, så simning är utesluten närmaste månaderna, men vad gör väl det?

Även håret är det beslut kring. Det är en naturlig följd av cellgiftsbehandingen att jag kommer att tappa håret. Naturligtvis inget att se fram emot, men i det stora sammanhanget känns det inte så viktigt. I alla fall är det vad förnuftet säger! Dock får man en rekvisition från landstinget för peruk och lösögonfransar/ögonbryn som man kan använda under behandlingstiden. Jag har varit för en första träff hos en perukmakare, där mått togs, frisören bedömde hårfärg och kvalitet på naturliga håret, och vi pratade om vilken sorts stil som kan kännas rätt. Nu är ett antal provperuker hembeställda. Jag väntar på att få ett SMS om, när vi kan boka in nästa tid.

Frisören kan, om kunden så vill, klippa kort eller raka av håret så att peruken sitter bättre - innan det verkligt stora håravfallet sätter igång. Har inte bestämt mig hur jag ska göra ännu. På ett vis, skulle det vara skönt att känna att det är mitt beslut att håret blir kort, och kanske en psykologisk lättnad att inte tappa stora sjok vid dusch, eller hitta massor på huvudkudden på morgonen. Dessutom, med mitt halvlånga, tjocka hår som jag har nu skulle peruken säkerligen bara glida omkring. Nåja, det återstår att se hur jag gör med den saken.

Själva cytostatikabehandlingen då? Den gick smidigt, även om det naturligtvis tar lite tid. En sjuksköterska började med att spola rent och lägga om min PICC-line (katetern). Hela tiden förklarade hon vad och varför hon gjorde saker, och vi pratade om behandlingen. Cellgifterna som jag får de tre första behandlingarna kallas FEC (där bokstäverna är initialer för varsitt läkemedel). Man får ett läkemedel i sänder, och när ena påsen är tom, spolas katetern igenom med koksaltlösning innan nästa påse kopplas på. "E-läkemedlet" (epirubicin) är rött och jag blev också förvarnad om jag skulle kissa rött närmsta dygnet. Hela behandlingen tog ungefär 2,5 timmar. Mådde förvånansvärt bra efteråt, även om jag var lite trött, men kände av illamående och  kräktes lite på kvällen, trots att jag tagit mediciner mot detta.

Min sjuksköterska ringde och följde upp hur jag mådde dagen efter behandlingen (på torsdagen). När hon hörde att jag kräkts, sa hon att de skulle se över läkemedelsbehandlingen till nästa omgång, och dessutom fick jag tips på hur jag skulle justera doserna av de läkemedel jag redan har. Man ska nämligen inte behöva må dåligt, just för att inte sätta behandlingen i samband med något negativt och få ett betingat illamående varje gång det är dags för en ny behandling. Smart!

Har mått förvånansvärt bra hittills efter min första cellgiftsbehandling, men märker att jag är tröttare än vanligt - dåsar framför TV:n vid åttatiden på kvällen. Nåja, det var väntat med trötthet. Nu börjar fasen med att de vita blodkropparna dippar, så att jag kan bli extra infektionskänslig. Har fått sprutor (och anvisningar om hur man tar dem) som ökar blodkroppsproduktionen. Inget jag ser fram emot, men det ska självklart gå vägen att sticka sig själv. Allt går!

5 kommentarer:

  1. Allt går ! Känns som en bra start. Jag är undersköterska, så är det nån gång du känner att det inte funkar, så säg till så kommer jag. Jag bor ju faktiskt nästgårds. :-) En mängd Kramar

    SvaraRadera
  2. Visst klarar man mer än man först tror, men jag är oerhört tacksam för erbjudandet. <3 Man vet aldrig när det kan behövas hjälp. Kram Karin.

    SvaraRadera
  3. Precis som i din andra blogg, så skriver du oerhört bra. Nästan "otäckt bra", för jag kan nästan känna nålarna under huden och sjukhuspersonalens professionalitet - trots att jag hittills inte fått din diagnos...
    Jag har valt att vara anonym - hoppas att du ändå kan känna att du har en liten vänlig "skugga" som skickar dig en stor kram och en "låtsas-blombukett" <3 <3 <3
    Trasslamatten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tackar för berömmet om bloggen, och hoppas att jag inte ska tjata alltför mycket om sprutorna - vill ju inte att Trasslamatten ska få voodoo-liknande upplevelser om att bli stucken titt som tätt. ;-) Självklart får man vara anonym! Att jag har kommentarsgranskning beror bara på att jag tröttnade på all spam som lämnades i kommentarerna (låneerbjudanden och annat trams), så sådant rensas bort redan från början nu. Kram tillbaka!

      Radera
  4. Du får och SKA tjata så mycket du vill och behöver. Jag sätter på mig min hårdaste segaste sköldpaddshud (jag har varit tvungen att ge sköldpaddor sprutor...den huden är oerhört seg) och läser vidare, så klart!!!
    Förstår varför man behöver skydda sig mot/från ovälkommen postning...
    //Trasslamatten

    SvaraRadera