torsdag 14 november 2013

Mer sol, tack

Igår var en härligt solig dag, även om solskenet mer gör humöret gladare än att värma särskilt mycket. Passade på att ta en promenad runt en närliggande liten sjö. Det får gärna bli mer av solen, tack.

Nu är de flesta träd kala, så att man ser den oerhört stiliga skorstenen i bakgrunden. Vackert komponerat kort? Njaäää... :-)

Individualistisk liten and, som höll sig för sig själv och inte med gänget strax utanför bild.

Idag har jag varit på KS för röntgen och ultraljud av bröstet. Det blir alltid många tankar som sätter igång i samband med undersökningar och läkarbesök. Ger behandlingen förväntat resultat? Går det bra, dåligt, ingen förändring? På ultraljudet kunde läkaren jag träffade idag se, att tumören i armhålan blivit något mindre. Det var lite svårare att avgöra vad som gällde för tumören i bröstet, men hon trodde den eventuellt minskat något. Samtidigt ville hon inte, tror jag, säga för mycket åt någotdera håll, utan ville undersöka och mäta på bilderna ordentligt. Det verkar förstås klokt.

Även om tankarna  gärna vill älta, analysera och överanalysera de meningar som yttras, är det bättre att vänta och se fram till nästa läkarbesök på KS mån 25 november, då jag träffar min läkare på onkologen. Då tänker jag, att man noggrannare hunnit analysera vad dagens undersökningar ger för resultat. Visst är det svårt att ge sig till tåls, men fram till dess får jag helt enkelt rikta in mig på att tänka positivt om det som man hittills kunnat se. I samband med läkarbesöket tas också blodprover för att kolla diverse olika värden. 

Dagen efter, tis 26 november, är det dags för den tredje och sista behandlingen av cytostatikakombinationen FEC. De tre påföljande cytostatikabehandlingarna kommer jag att få ett annat läkemedel som heter Taxotere. Biverkningarna av detta läkemedel låter inte roliga, men som alltid är det omöjligt att förutsäga vilka patienter som drabbas av dessa. Dessutom är det ju så, att det inte finns något alternativ - en cellgiftsbehandling är något man går igenom, punkt. Där gäller det att tänka framåt och inse att även om man skulle drabbas hårt av biverkningar just då, så är syftet att behandla cancercellerna, och att  behandlingen faktiskt har en ände någonstans där i framtiden. Sådär, nu har jag peppat mig själv, för en aning nervös är jag faktiskt inför Taxoterebehandlingen. ;-)

12 kommentarer:

  1. Härligt att höra att du håller humöret uppe :)
    Lite solsken bidrar också till att man ser ljusare på tillvaron, det gör ju jag också!
    Idag ÄR det grått men de har lovat sol till helgen, skönt.
    Ha det så bra med "gangster"-grabbarna *blink*

    Kram
    Julia å tjejerna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst påverkar vädret humöret! Skönt att det kom mer sol i slutveckan. Åt frukostbuffé på Villa Källhagen och tog en liten promenad sedan med en kompis, och även om det inte var särskilt varmt pga blåsten var det ändå skönt att solen sken. Kram! <3

      Radera
  2. Som vanligt, vackra foton och en eftertänksam analyserande text.
    Redan då du startade din Stationkattsblogg imponerades jag över ditt sätt att behandla språket och de budskap du vill framföra...
    Nu är ämnet allvarligare och jag våndas med dig, på samma sätt som jag förut kunde glädjas åt dina kattkåserier.
    Bra att du ställer in dig på att det kan bli tufft, då är du förberedd. Samtidigt har du många nära och fjärran som verkligen önskar att det blir mindre tufft!!!
    ...och att medicineringen framför allt ger sig på det som ska bort...!
    Med varma hälsningar från ostligaste Värmland <3

    Kram,
    Trasslamatten
    *vift och slick*
    Trasslavovven

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Visst hoppas jag förstås på att komma lindrigare undan, men hur det än blir så är det ju under en begränsad tid.Så försöker jag tänka, åtminstone. :-) Kram, och klappar till finaste Trasslavovven.

      Radera
  3. Det är naturligtvis både på gott och ont man inte i förväg vet riktigt hur allt utvecklas. Jag tror att om man har en positiv inställning till behandling och resultat så är det också lättare att uppnå ett gott resultat. Är man därtill beredd på att vägen dit kan bli tuff så tror jag man är väl mentalt förberedd och det gynnar hela kroppen. Det är väldigt givande att få följa dig och dina tankar i det här. Ingen av oss vet vad framtiden har i beredskap. Jag tror i alla fall att förutsättningarna för en frisk framtid är goda med den inställning och insikt du har.
    Kram Astrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland räcker det så väl med att ta en dag i sänder. Försöker hålla humöret uppe. Det verkar onödigt, att ta ut en massa oro i förskott, även om tankarna gärna vill "fastna" där emellanåt. Jag tror, precis som du, på att en positiv inställning är viktig. Kram Karin.

      Radera
  4. Hoppas att du får beskedet att de har krympt, men vad jobbigt det måste vara att gå och vänta. :(
    Visst var det härligt med lite sol igår! Man märker genast att humöret blir lite gladare bara solen tittar fram.
    Jag var in på FASS och läste om Taxotere och jag förstår att du är nervös! Listan med biverkningar var varken kort eller trevlig. Hoppas, hoppas att du klarar dig utan att få allt för allvarliga verkningar av dem!
    Men det brukar ju vara så att man klarar mer än vad man tror när man måste.
    Du får säga till när du orkar och inte är infektionskänslig så tar vi en repris på lunchen, kanske att vi kan tajma det hela och få med Helene den här gången också :)
    Massor av soliga kramar (fast det regnar)
    Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer verkligen i den förhoppningen - vore skönt att slippa de absolut jobbigaste biverkningarna. Men hur det än blir, så ska det gå. Kul att vi lyckades få till en gemensam lunch om ett par veckor! Kram Karin.

      Radera
  5. Vilken "tuff" situation att inte veta riktigt säkert. Håller tummarna och hoppas att allting blir till det allra bästa. Fina bilder har du också.
    Varm kram från mig och ett stort KURRELISVANSVIFT från Bröderna Bus & Busan. ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det lite jobbigt att inte veta säkert, kanske framför allt därför att man får så många funderingar (som inte alls behöver stämma). Hoppas på ett bra samtal på uppföljningen, så att man får svar på en del frågor. Kram tillbaka! ♥

      Radera
  6. Självklart är det massor av funderingar. Hör av dig om du vill ha sällskap på måndagen. Har skickat mejl. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ofta kommer det en del tankar efteråt, som man inte kommit på under själva besöket. Då får man ta med sig dem till nästa gång. Tack snälla, mailar tillbaka. Kram Karin.

      Radera